Apr. 06, 2013
Nu är våren är på ingång börjar även kaoset i huvudet, alla tankar och funderingar blommar upp igen.. Jag vill så fruktansvärt mycket men jag har som en stoppkloss som bromsar mig. Allt som jag har fått uppleva och tvingats slåss med under mitt liv hindrar mig så. Jag är så glad att jag har min familj har hemma, det är innanför hemmets väggar jag kan andas ut och vara mig själv, den som jag egentligen är. Men när man ska försöka att vara så duktigt och bra hela tiden när man egentligen inte klarar av det är nått av det värsta ! När jag sitter med min dotter i knät och ser henne le och trycka sig närmare min bröst är en änglagåva! För henne för jag precis vad som helst. Och jag kommer i hela mitt liv skydda henne emot det jag har tvingats gå igenom! Jag kan ibland fastna i tankarna , men när jag möter lillans blick igen så är jag glad att jag gjorde de valen jag har gjort och glad för att jag har behövt gå igenom det jag har behövt göra. För utan mitt förflutna skulle jag aldrig varit den jag är idag, och då utan Izabella ..
Äsch.. Babbel
